Urban Lab på Bostadsmötet 2022

I maj hölls den populärvetenskapliga tvådagarskonferensen Bostadsmötet som samlar forskare, tjänstemän, poitiker och praktiker från hela landet. Flera sessioner bottnade i forskning som bedrivs inom Urban Lab. Konferensens mest välbesökta session Effekter av nybyggnation på flyttkedjor och boendemönster inleddes av Elin Blume, strategisk samhällsplanerare på Uppsala kommun, som talade om bostadsförsörjning i Uppsala.

Che-Yuan Liang, lektor i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF), talar om boendemönster och segregation.

Det är ett kommunalt ansvar att planera bostadsförsörjningen för kommunens invånare och enligt Blume är kommunens mål satta utifrån hushållens: att alla hushåll ska ha möjlighet att efterfråga ett boende som passar livssituationen och att en ökad blandning av hushåll i olika delar av Uppsala stärker sammanhållning, trygghet och attraktivitet.

Kommunens översyn från 2019 visar att det bor 2,03 personer per bostad i Uppsala kommun. 86 procent av Uppsalas hushåll har ett godtagbart boende enligt kommunens kriterier vad gäller trångboddhet, boendekostnader, flyttfrekvens och avsaknad av bostad. Av dem som inte har ett godtagbart boende enligt kommunen bedöms 5 procent själva kunna hitta en bättre lämpad bostad i utbudet, 2,5 procent skulle kunna matchas med en nybyggd hyresrätt med relativt sett lägre hyra och 6,6 procent är i behov av stöd för sin bostadsförsörjning. Vidare visar översynen att det finns både trångbodda och ”glesbodda” invånare i kommunen och att över hälften av de som är över 65 år bor ensamma. Enligt Blume väcker det frågor kring ofrivillig ensamhet bland äldre i kommunen. 

Bostadsförsörjning mer än bara byggande

Elin Blume underströk att bostadsförsörjning handlar om mer än bara byggande. I linje med den statliga utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) arbetar kommunen också med förvaltning, renovering, fördelning och förmedling. Vad gäller nyproduktion av bostäder planerar kommunen 2 000–3 000 nya bostäder årligen. Målet är att nyproduktionen ska tillföra det som saknas på en plats så att människor kan bo kvar i sina områden samt att skapa social blandning för framtiden.

Kommunen är också intresserad av vilka bostadsbehov som kan lösas genom att planera för så kallade flyttkedjor och där har samarbetet med forskarna inom Urban Lab, ett initiativ mellan IBF och Uppsala kommun, spelat en nyckelroll, sa Elin Blume.

Nybyggnationens påverkan 

Gabriella Kindström, doktorand i nationalekonomi vid IBF och verksam inom Urban Lab, förklarade hur flyttkedjor fungerar. Låginkomsttagare tar ofta inte del av nybyggnation men när något byggs och någon flyttar kan gamla bostäder ”sippra ner” till hushåll med lägre inkomster. Eftersom boendekostnaderna som andel av de totala hushållsutgifterna har ökat och det är bostadsbrist och långa kötider på många håll kan möjliga åtgärder riktade mot låginkomsttagare vara bostadsbidrag, hyresregleringar, ”affordable housing” etc. Man kan också stimulera bostadsutbudet generellt och förlita sig på bostadsmarknadens funktion genom att subventionera bostadsbyggande eller lätta på regleringar av exempelvis markanvändning.  

Hur påverkar nybyggnation bostadsfördelningen mellan inkomstgrupper? Gabriella Kindström berättade att forskarna har sett att det är en ojämn fördelning vad gäller inkomster i nybyggnation; den fattigaste fjärdedelen utgör 19 procent av de boende i nya bostäder. Däremot sker det en hög nedsippring redan i steg 2 i flyttkedjan, alltså i den ifrånflyttade bostaden, där den fattigaste fjärdedelen utgör den största gruppen.

Minskat utbud leder till ökad trångboddhet som drabbar alla grupper och enligt Kindström kan svaret vara, både vad gäller trångboddhet och att skapa bostäder för låginkomsttagare, att stimulera utbudet därför att nybyggnation leder till flyttkedjor som gör att äldre bostäder sipprar ned till låginkomsttagare även om det kan ta tid.

Che-Yuan Liang, lektor i nationalekonomi vid IBF och verksam inom Urban Lab, talade om boendemönster vid nybyggnation. Vilka är effekterna av nybyggnation på grannskapet och på inkomstsegregation mellan grannskapen i kommunen?

En pilotstudie i Uppsala ska svara på hur mycket, var och vad som måste byggas för att undvika segregation. Forskningen visar att grannskapen i Uppsala växer snabbt men att det byggs mest i höginkomstområden. Inkomsterna har också ökat mer där det byggts mer, vilket huvudsakligen är en effekt av att låginkomsttagare flyttar ut. Områdena gentrifieras alltså.

I större kommuner råder befolkningstillväxt, städerna blir större medan de mindre kommunerna avfolkas. Byggandet har inte riktigt hängt med befolkningstillväxten i många större kommuner och segregationen ökar i framför allt större kommuner.

Hur kan segregationen minskas? Che-Yuan Liang menar att en generell högre byggtakt i och kring växande städer motverkar segregationen. Bostadsbrist i växande städer verkar leda till segregation. Även om man bygger i höginkomstområden som gentrifieras, så gör flyttkedjor att bostäder frigörs i andra grannskap, vilket skapar omflyttning och mindre segregation på sikt. 

Forskarnas recept för att minska segregationen är att det viktigaste är kvantitet. Genom att bygga tillräcklig mycket så kommer flyttkedjor att tillgängliggöra bostäder även för låginkomsttagare oavsett var man bygger. Att bygga mer i och kring låginkomstområden gör dock att man ökar blandningen i området. Preliminära resultat visar också att det är bättre att bygga lägenheter än fristående hus men att var man bygger är viktigare än vad man bygger.

Social blandning

Martin Grander, biträdande lektor vid institutionen för urbana studier vid Malmö universitet, avslutade sessionen genom att dela med sig av sina reflektioner kring social blandning i svenska kommuner.

Målet för Granders forskning är att undersöka vad som händer när kommuner och kommunala bostadsföretag försöker främja en allsidig sammansättning av hushåll. Granders forskningsfrågor handlar om varför kommuner vill uppnå social blandning, hur de skapar social blandning och vilka resultat det får.

På frågan om varför man vill uppnå social blandning verkar det vara något som från kommunalt håll anses ”bör göras”. Däremot är idéerna om vad som ska blandas och vad blandningen ska åstadkomma mer oklara. Dessutom ställer Grander frågan: är social blandning synonymt med en blandning av upplåtelseformer?

Idéer om social blandning kan spåras till stadsplaneringen i slutet av 1800-talet och har varit ett underförstått bostadspolitiskt mål sedan Bostadsproposition 150 från 1974.

En kartläggning av inkomstsegmenteringen i bostadsbeståndet för Sverige visar att de delar av befolkningen som har lägst köpkraft i hög utsträckning bor i allmännyttan, vilket gör att allmännyttan mer och mer går mot det som kallas ”social housing”.  

Hur skapar man social blandning? Det finns fyra huvudsakliga kommunala strategier: att blanda bostadstyper och upplåtelseformer, att ha olika uthyrningpolicyer för olika områden, att ha en geografisk variation av förturer och sociala kontrakt samt att få människor att mötas.

Uppsala ligger i topp bland de städer med bäst fördelning av upplåtelseformer i Sverige. Men några av de som är bäst på att blanda upplåtelseformer ligger också högst på listan över de mest segregerade städerna i Sverige. Att bara ha en god fördelning av upplåtelseformer leder inte till en större social blandning. Enligt Grander är receptet att blanda upplåtelseformer inom ett tillräckligt litet geografiskt område för att uppnå minskad inkomstsegregation och större social blandning.

Det är inte givet att social blandning leder till önskade grannskapseffekter eller integration. I sin slutreflektion refererar Grander till kulturgeografen Loretta Lees:

Om människor föredrar att leva med människor som de själva borde vi inte tvinga dem att blandas, för i slutändan kommer detta att misslyckas. Snarare borde vi hålla möjligheten att blandas öppen för dem. Detta innebär ett fokusbyte gällande stadsplanering: ett förbud mot arkitektur i fästningsstil och gated communities och att ompröva osäkerhetens och rädslans arkitektur.”

 

Om Bostadsmötet

Bostadsmötet är en tvådagarskonferens som IBF anordnar var 18:e månad. Konferensen är en mötesplats för aktörer, intresseföreningar, politiker, tjänstemän och övriga som arbetar med bostadsfrågor. Bostadspolitiska frågor diskuteras och de senaste forskningsrönen presenteras under populärvetenskapliga former.

Läs mer om Bostadsmötet på IBF:s webbplats

Senast uppdaterad: 2022-06-08