Urban Facts
Under vinjetten Urban Facts presenterar vi grafer och statistik från våra forskningsstudier.
Nybyggnation gynnar alla inkomstgrupper
I grafen har befolkningen delats upp i två grupper – de 50 procent som tjänar över den nationella medianinkomsten, respektive de 50 procent som tjänar under. Grafen visar hur stor andel av de nyinflyttade som dessa två grupper utgör i olika delar av flyttkedjan som följer av en nybyggnation. Studien baseras på svensk nyproduktion under åren 1990-2017. ”0” markerar inflytten till en nyproducerad bostad och de kommande flyttrundorna (1-5) utgörs av inflytt till en bostad som har blivit ledig till följd av den första inflytten.
Nyproducerade bostäder är ofta dyra och det är också till stor del människor med högre inkomster som flyttar in i dem. Men hur påverkas olika inkomstgrupper av nyproduktion? Kan nybyggda bostäder skapa flyttkedjor som lösgör bostäder även för människor med lägre inkomster? Svaret är ja, enligt en studie som är genomförd av Che-Yuan Liang, lektor i nationalekonomi vid IBF, tillsammans med Gabriella Kindström, doktorand i nationalekonomi.
Studien bygger på registerdata från åren 1990-2017. Forskarna delade in befolkningen i olika grupper beroende på inkomstnivå och fann att 60 procent av de nyproducerade bostäderna befolkades av människor som hörde till den rikare halvan av befolkningen. Resultaten visar dock att det vänder ganska snart i flyttkedjan som följer av att ett hushåll flyttar in i nyproducerad bostad. I flyttrundorna som följer är det människor med en inkomstnivå som är lägre än den nationella medianinkomsten som står för en majoritet av inflyttningarna. Detta får Che-Yuan Liang och Gabriella Kindström att dra slutsatsen att nya bostäder leder till starka flyttkedjor som även gynnar inkomstsvaga grupper.
– Våra resultat visar att nyttan av nya bostäder är jämnt fördelad mellan invånare från olika inkomstgrupper. Även om det i första hand är människor med höga inkomster som får tillgång till nya bostäder, skapar dessa bostäder ringar på vattnet och förbättrar indirekt boendealternativen för människor med låga inkomster. En av förklaringarna är att människor med lägre inkomster flyttar oftare än människor med högre inkomster, vilket innebär att de oftare deltar i flyttkedjor och drar nytta av vakanser som skapas av nya bostäder, säger Che-Yuan Liang.
Strategiskt byggande nödvändigt för att uppnå social blandning
Diagrammet visar fördelningen av upplåtelseformer i nybyggnation (byggår 1995–2017) och äldre bostäder (före 1995). Bostadsområdena är uppdelade i grupper, baserat på respektive områdes inkomstnivå. Till vänster visas bostadsområden med låga inkomster, i mitten bostadsområden med medelinkomster och till höger visas bostadsområden med höga inkomster. De streckade staplarna visar äldre bostadsbestånd och de helfärgade staplarna visar det nybyggda bostadsbeståndet.
För att motverka segregation har en strategi från kommunalt håll varit att skapa mer socialt blandade bostadsområden genom att variera upplåtelseformer i nyproduktion. Det kan handla om att blanda hyres- och bostadsrätter i nybyggda kvarter. I studien Housing production, tenure mix and social mix undersöker forskarna Martin Söderhäll och Andreas Alm Fjellborg blandningen av upplåtelseformer i bostadsområden med olika socioekonomisk status, och om blandningen i sin tur har påverkat den sociala sammansättningen.
Diagrammet visar att det byggs en hög andel hyresrätter i bostadsområden med låga inkomster (den blå och lila stapeln till vänster). Byggandet av allmännyttiga hyresrätter har minskat kraftigt i dessa områden, även om de fortfarande utgör cirka 25 procent av områdenas totala nyproduktion. Andelen hyresrätter med privata fastighetsägare har ökat något och utgör 34 procent av nyproduktionen.
Andelen bostadsrätter ökar överallt. I välbärgade bostadsområden (längst till höger) utgör bostadsrätterna cirka 48 procent av nyproduktionen medan 33 procent av utgörs av småhus. Andelen allmännyttiga hyresrätter i dessa områden har ökat något men är fortfarande låg.
I bostadsområden med medelinkomster är fördelningen av upplåtelseformer i nyproduktionen väldigt snarlik det gamla bostadsbeståndet, med skillnaden att andelen hyresrätter har minskat något till förmån för bostadsrätter.
I studien har forskarna även jämfört inkomstskillnader mellan boende i nya och äldre bostäder. I bostadsområden med låga inkomster var genomsnittsinkomsterna för boende i nyproduktion högre än för dem som redan bodde i området, oavsett upplåtelseform. Inkomstskillnaderna i dessa områden var större i bostadsrätter än i hyresrätter.
I välbärgade områden där det gamla bostadsbeståndet huvudsakligen bestod av villor och småhus var förhållandet tvärtom. De som flyttade in i nybyggda hyresrätter i dessa områden hade betydligt lägre inkomster än de befintliga invånarna. Detsamma gällde i viss mån bostadsrätter.
Forskarna konstaterar också att volymmässigt sker den allra mesta nybyggnationen i bostadsområden med medelinkomster. Slutsatsen är därför att sättet kommunerna har planerat och byggt på under åren 1995–2017 i viss mån har lett till en ökad blandning av upplåtelseformer. Däremot har byggandet inte bidragit till en ökad social blandning i bostadsområdena i någon större utsträckning, därför att den mesta nyproduktionen sker i områden med medelinkomster.
– För att uppnå högre grad av social blandning borde kommunerna underlätta byggandet av hyresrätter i mer välbeställda områden och bostadsrätter i bostadsområden med lägre inkomster. Störst effekt, alltså mest social blandning, skulle uppnås om man bygger mer strategiskt i de allra mest välbeställda områdena och i bostadsområden med allra lägst inkomster, säger Andreas Alm Fjellborg, postdoktor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF).
Om studien
Titel: Housing production, tenure mix and social mix
Forskare: Martin Söderhäll och Andreas Alm Fjellborg
Den amerikanska drömmen – realitet i Sverige vid förra sekelskiftet
Kartan visar den sociala rörligheten i Sveriges kommuner år 1910. Kartan bygger på data för
mer än 200 000 far och son-par och visar generationsöverskridande yrkesmässig
rörlighet hos söner födda i slutet av 1800-talet som nådde vuxen ålder i början av 1900-talet.
I början av 1900-talet var Sverige en av Europas snabbast växande ekonomier. Sverige hade under tidsperioden även en för europiska länder, hög social rörlighet – mönstret påminner närmast om det som återfanns i 1800-talets mycket rörliga USA. Ekonomisk tillväxt och intern migration var viktiga drivkrafter bakom skillnaden mellan olika europeiska länder, såväl som mellan olika områden i Sverige.
Den nya studien visar att Sverige hade en hög social rörlighet redan före första världskrigets utbrott, och flera decennier innan den moderna välfärdsstatens framväxt. Dessutom visar den att det inte fanns så stora skillnader i den sociala rörligheten mellan den Gamla och Nya Världen som många kanske tror. Men den utmanar också hypotesen om varför välfärdsstaten fick en så svag ställning i USA; att en stark välfärdsstat inte behövdes då USA var "möjligheternas land". Det faktum att Sverige trots sin höga sociala rörlighet ändå såg den moderna välfärdsstatens framväxt, bidrar till att ifrågasätta om denna hypotes är sann.
Working paper
Titel: Intergenerational Mobility in Sweden Before the Welfare State
Forskare: Thor Berger, Per Engzell, Björn Eriksson och Jakob Molinder
Studien finns även att läsa på The Centre for Economic Policy Research (CEPR)
(OBS! Betalvägg)
Politiker har fler grannar med höga inkomster
Grafen visar att förtroendevalda kommunpolitiker har högre andel höginkomsttagare bland sina grannar i relation till befolkningen i övrigt. Som höginkomsttagare räknas de som har inkomster i den övre inkomstkvartilen. Resultatet för alla politikers grannar markeras med grått, högerpolitikers grannar med blått och vänsterpolitikers grannar med rött. Bland sina 50 närmaste grannar har den genomsnittlige politikern alltså 8,5 % fler höginkomsttagare än vad den genomsnittlige icke-politikern har. I studien ingår politiker från S, V, MP, M, C, L och KD som var folkvaldes under valen 2002, 2006 och 2010.
En ny studie visar att folkvalda kommunpolitiker bor i områden där grannarna har högre inkomster än vad som är fallet för befolkningen i övrigt. Ju snävare man definierar ett område runt varje invånare, desto starkare blir mönstret. Liknande mönster finns för grannarnas utbildningsnivå och födelseland. Om man delar upp resultatet mellan vänster- och högerpolitiker ser man att politiker från det traditionella högerblocket har fler individer med höga inkomster, hög utbildningsnivå och som är födda inom OECD (inkluderat Sverige) bland sina närmaste grannar än vad politiker i vänsterblocket har.
Studien har också undersökt om politiska beslut påverkas av var politikerna bor. Under de studerade mandatperioderna godkändes färre bygglov för flerfamiljshus och färre förslag om nedläggningar av skolor gjordes i grannskap där det bodde fler politiker från partier i den styrande majoriteten. Slutsatsen är att politiker som har möjlighet att påverka undviker att fatta beslut som de uppfattar som dåliga för sitt eget bostadsområde enligt ”not in my backyard”-principen.
Om studien
Titel: Politicians’ neighbourhoods: Where do they live and does it matter?
Forskare: Olle Folke, Linna Martén, Johanna Rickne och Matz Dahlberg